Staden målas honungsgul

Stockholm är faktiskt en honungsgul stad. Färgen varierar från grågula sandstens- och ockratoner till mörkare gult och gulbrunt. I en kunglig kungörelse år 1699 rekommenderade slottsarkitekten Tessin att alla stora hus i staden skulle strykas med gul färg "vilket inte bara gjorde staden vackrare, utan också ljusare". Den gula staden byggde på förebilder från romersk och fransk klassicism. 1600-talsstaden var röd, först det röda teglet, sedan rödfärg ovanpå puts och trä. Det var den tunga rödfårgningen som Tessin ville få bort, den mörka staden skulle målas ljus och lätt. Med järnvitriol på putsen blev färgen mjukt gulrosa, med grön umbra bröts en varmgrå stenimiterande färgton fram. Trähusens fasader målades ofta gula mot gatan, mot gårdarna var de strukna med falu rödfärg som var billigare.

Stadens årsringar 
Staden har vuxit som årsringar i ett träd. Den innersta kärnan, Gamla stan, ringades in av 1800-talets stenhus på malmarna. Sedan följde förorterna Aspudden, Gamla Enskede, Alvik och Råsunda från 1900-talets första årtionden. De ligger som en krans bortom tullarna med trettiotalets Per Albin-hus utanför. Och så fortsatte det i nya ringar för varje decennium.

En resa från stans mitt ut genom förorterna är en färd genom ett historielandskap. Olika tiders uppfattning om stadsplanering, arkitektur och trädgårdar har avlöst varandra, i Gamla Enskede planterades äppel träden tätt med olika sorter inympade, i Skogås fick nyttoväxter vika för prydnadsrabatter.

Hälsobostäder 
Det finns 1920-talskvarter som är värda besök, bebyggelsen mellan Vanadisplan och Torsgatan, i Hjorthagen och runt Blecktornet på Söder, till exempel. Husen har drag av 1700-talets klassiska enkelhet och byggdes kring vackra gårdar. De flesta lägenheterna var små men i gengäld fanns "lekstugor" och andra gemensamhetsutrymmen. Flera av dem tillkom efter mönster från bostadskooperationen i det "röda" Wien, åren efter första världskriget. Trettiotalets bostadsprogram blev funkis i stället för tjugotals-klassicism. I närförorterna Traneberg och Hammarby byggdes "hus som limpor", fristående trevåningshus med "genomluftningsbara" lägenheter.