Den storslagna gula byggnaden i hörnet av Sveavägen och Odengatan ritades av Gunnar Asplund på 1920-talet. Asplund var den tidens stora arkitekt, stadsbiblioteket ett av hans främsta verk.
Byggnaden har drag från Egypten och Rom, är ritad som en cylinder omgiven av en kub, strängt matematisk med klassisk symmetri. Gå in i biblioteket, studera möblerna, lamporna och alla inredningsdetaljer som är ritade med stor omsorgsfullhet.
Besök barnavdelningen där flera generationer Stockholmsbarn lyssnat på sagor framför Nils von Dardels målning John Blund som bär sagan om Sankt Göran och draken i sitt paraply.
På högsta punkten ligger Observatoriemuseet inrymt i ett 1700-talshus ritat av samtidens store arkitekt Carl Hårleman. Stolparna med märkliga tecken i km för observatoriet är markeringarför planeternas banor i proportionerligt avstånd till en liten modell av solen som finns inne i huset. Försök hinna med ett besök på kullen. Staden ger ett helt annat intryck här uppifrån, dessutom är museet värt ett besök
Om 1600-talet var Sveriges politiska stormaktstid så var 1700-det den vetenskapliga storhetstiden med det lilla observatoriet som centrum. Här samlades Linhans lärljungar och andra av samtidens stora naturvetare. De startade Vetenskapsakademien och samarbetade med vetenskapsmän i hela Europa. Astronomi och meteorologi ingick i samma vetenskap.
Celsius hade just uppfunnit termometern; i observatoriet inleddes år 1756 en serie systematiska temperatur- och väderobservationer som nu är bland världens längsta. Observationerna hade praktiska motiv eftersom man trodde att vädret skulle kunna förutsägas med hjälp av dem, något som bönderna borde ha stor nytta av.
Vetenskapsakademien hade också ensamrätt att ge ut almanackor, små häften som vid sidan av katekes och Bibel hade störst spridning bland vanligt folk. Häftena innehöll inte bara kalendrar utan också folkupplysande artiklar. Almanackorna fungerade som små populärvetenskapliga handböcker med råd om jordbruk, medicin och naturvetenskap.
På Fjällgatan finns Stockholms mest besökta utsiktsplats. Kullerstenarna längs husmurarna finns kvar, lyktorna på husväggarna understryker den gamla gatukaraktären, vattnets och himlens ljus skiftar ständigt. Ingen utsikt är så vacker som den mot norr och Fjällgatan är ett enastående exempel på det.
Bakom husen ligger små trädgårdar som klättrar uppför berget. Flera hus från 1700-talet vänder långsidorna mot gatan med plank emellan. Gatufasaderna är ljusa, mot gårdarna är de målade i falufärg. Att den gamla miljön har bevarats kan i hög grad tillskrivas Anna Lindhagen (1870-1941). Som ledamot av stadsfullmäktige motionerade hon om bebyggelsens bevarande, själv bodde hon på Fjällgatan 34 i många år och inredde sina rum till ett litet borgar från 1860-talet.
Nu förvaltas del som Stigbergets borgarrum och visas för besökare söndagar klockan 13-15, september—maj. I hennes trädgård växer gammaldags blommor och där finns också ett litet lusthus med vindflöjel från årtalet 1776. Det fristående huset med uteservering mittemot, byggdes som fattighus på 1800-talet. Förutom vägen fanns det en rullväg, ett transportband, ner till magasin i Stadsgården. Arkitekten hette Axel Kumlien. I Hälsans hus, nummer 23A, ligger Hermans trädgårdscafe med stans finaste utsikt.
Sista Styverns Trappor
Trapporna har fått sitt namn efter krogen Sista Styvern som låg nere i Stadsgården. En bit upp till höger finns en öppning i planket till en gammaldags kryddträdgård. Gå in och titta, här växer åbrodd och såpnejlika, humle och mynta, libbsticka och lavendel och mycket annat.
