Riddarholmskyrkan är en av Stockholms äldsta byggnader, uppförd 1280-1310, ungefär samtida med Storkyrkan. Klosterkyrkan var för tiden modern, liksom klostret byggd i tegel och i den nya tidens stil, gotiken, med stora spetsbågiga fönster. Innan kyrkan var klar begravdes klostrets donator Magnus Ladulås här 1290, som han önskat.
Nästa kung som begravdes i kyrkan var Karl Knutson Bonde 1470. Ursprungligen bestod kyrkan av huvudskeppet och det mindre sidoskeppet i norr. Vapenhuset på norrsidan med välbevarad 700-årig portal var entre för dem som inte hörde till klostret. Södra sidoskeppet tillfogades under 1400-talet. Gustav Vasas farfars fars och hans hustrus gravhäll hör till de äldre. Franciskanerklostrens kyrkor hade inga torn, däremot
hade de ofta en mindre spira på takåsen, en takryttare. Tornet uppfördes först efter reformationen, 1569-1590, efter ritningar av Willem Boy — som även ritat Klara och Jakobs kyrkor. Kyrkan var församlingskyrka från 1600-talet till 1807 och dess kyrkogård sträckte sig över nuvarande Birger Jarls torg.
Kyrkan omges av en samling gravkor som tillfogats vid olika tider. Äldst — det Gustavianska gravkoret, beläget på södra sidan närmast koret och uppfört för Gustav II Adolf 1632-34 enligt den förordning han gett innan han gick ut i trettioåriga kriget. Sedan dess har Riddarholmskyrkan varit kungbegravningskyrka fram till Gustav VI Adolf, som ligger begravd i Haga (1973).
Drottning Kristina som abdikerade begravdes dock i Rom. Gustav II Adolf lades i gravvalvet under koret, men flyttades upp till 200-årsminnet och placerades i en ny marmorsarkofag tillverkad i Italien.
Det intilliggande Bernadotteska gravkoret, som tillkom 1858-1860, är ritat av F.W. Scholander. Karl XIV Johan ligger i en sarkofag av den av honom omhuldade älvdalsporfyren. Karolinska gravkoret på norra sidan, påbörjat 1671 och färdigställt 1743, har sin grundform från Tessin d.ä. och avslutades av Hårleman. Tessinarna gjorde inget försök att anpassa koret till den gamla kyrkan, som de helst velat se riven, Tessin d.y. skrev att ingenting kunde "vara slätare beskaffat eller mera vanskapligt". På koret står sarkofagerna för Karl XII, Fredrik I och Ulrika Eleonora.
Det underliggande gravvalvet rymmer begravningskistor för nio andra kungligheter. Men även för adelsmännen, i synnerhet de som stupat i strid, uppfördes tillbyggda gravkor. Norra sidans entre med vapenhus flankeras av släkterna Lewenhaupts resp. Wachtmeisters gravkor, medan Lennart Torstenssons kor är inrymt i nordvästra sidoskeppet. Med Riddarholmskyrkan som förebild uppfördes flera gravkor runt om i landet. Riddarholmskyrkan har också en rik samling av adelsmännens begravningsvapen, sorgfanor, fält- tecken och sköldarna från alla dem som mottagit Serafimerorden. Den originella, genombrutna spiran i gjutjärn från 1838-1846, ritad av Erik Gustaf Göthe efter förslag av pionjären inom verkstadsindustrin, Samuel Owen.
Idag är Riddarholmen en stillsam ö med vackra palats och en kyrka som är laddad med historia — men stängd vintertid och främst använd som museum. I palatsen finns numera domstolar och ämbetsverk, ön har inga butiker, men ett sommarkafé och ett par restauranger. Äldsta namnet är Kidaskär, av kid, killing, vilket tyder på att ön från början var en betesholme.
Strax efter stadens grundande anlades ett franciskanerkloster på ön, som under medeltiden kom att kallas Grårnunkeholmen efter munkarnas enkla, grå kåpor. Namnet levde kvar långt in på 1600-talet, men då hade klostret stängts och myllret av kåkar rivits; där hade det bott "tjänare, vaktmästare, soldater, myntsvenner, smeder och trumpetare, änkor och månglerskor och annat utskyldsfritt folk".
Det var på Gustav II Adolfs initiativ som adeln började uppföra sina palats på ön, och det var också i dess kyrka han ville begravas. Omkring 1630 började ön kallas Riddarholmen. Hamnen var också livfull, i synnerhet under andra hälften 1800-talet då ångbåten slog igenom och mälarbåtarna trängdes med utrikestrafik från i synnerhet Danmark som kom via Södertälje kanal.
Klara kyrka är en av de kyrkor som Johan III lät uppföra på platsen där pappan - Gustav Vasa - rivit äldre kyrkobyggnader av försvarsskäl.
Den nya enskeppiga korskyrkan i rött tegel med gotiska fönster byggdes 1575-90. Kungens främste byggmästare och arkitekt Willem Boy ledde troligen först arbetet, som sedan slutfördes av Henrik van Huwen, båda var av nederländskt ursprung.
Kyrktornet höjdes 1627 och var på sin tid stadens högsta, men störtade in vid en brand 1751. Återuppbyggnaden leddes av Carl Hårleman, som bl.a. ritade predikstolen och gav kyrkan dess nuvarande låga brutna tak. Hårleman avled hastigt under arbetet 1753. Han begravdes i kyrkan och ett epitafium över honom sitter på långskeppets vägg, ritat av J.E. Rehn, som utformat flera andra epitafier i kyrkan, däribland sitt eget mitt emot.
Restaureringen fortsatte under C. F. Adelcrantz ledning. Han justerade Hårlemans norra vapenhus och ritade själv det södra, liksom altaret i ölandsmarmor. Altartavlan målades av Jonas Hoffman 1766 och Johan Tobias Sergel skulpterade änglarna. Strindberg, som bodde granne med kyrkan som barn, beskriver den i Tjänstekvinnans son: "Det var mycket vackert; allting i vitt och guld. En musik såsom hundra fortepianon sjunger ovanför hans huvud, men han ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är en tavla, ur bibliskan troligen. Två vita människor ligga på knä och ha vingar ..."
Efter branden 1751 hade tornet fått en låg huv. Kyrkoombyggaren Heigo Zettervall gav kyrkan 1884-86 ett nytt torn i maskinslaget tegel med band av glaserat tegel och försåg det med en spira omgiven av fyra mindre toreller (litet torn) på det första tornet. Åter når det högst bland stadens kyrkor, 108 meter. Helst hade Zettervall byggt om hela kyrkan. Agi Lindegren ritade ny orgelfasad och läktare 1906 som ännu är kvar, medan bänkar, golv och altarring tagits bort vid en senare Klara kyrka och Klara gossläroverk.
Stockholms Stadsteater är den största teatern i Norden med over en halv miljon besökare 2006, sju scener i Kulturhuset, en annexscen i Skärholmen och, på sommaren, den ambulerande Parkteatern.
En mindre scen, den nuvarande Klarascenen med den röda entrén mot Drottninggatan, togs i bruk 1971. Efter riksdagens utflyttning kunde Stora scenen invigas 1990. Salongen är innesluten av konstnären Ulrik Samuelsons karaktäristiska runda vägg i kakel och stucco lustro.
Stadsteatern började sin verksamhet 1960 efter trettio år av diskussioner i kommunfullmäktige. Teaterns Stora och Lilla scen öppnade först i Folkets hus vid Norra Bantorget.
Under Bandlers ledning fick teatern en starkt samtidsengagerad inriktning och en bred publik. Till de stora succéerna hörde musikteaterföreställningen Jösses flickor 1974. På Bandlers initiativ startade Unga Klara 1975 för en yngre publik under Suzanne Ostens ledning; teaterns enskilt starkaste konstnärliga profil, känd långt utanför Sverige. Inom Stadsteatern verkar nu också Marionetteatern och Soppteatern vid lunchtid i Kafé Klara år en klassiker.
Byggnadens roll i stadsbilden blev omdiskuterad då den satt stopp för drömmen om en rak förbindelse mellan slottet och Hagaparken. Byggnaden bjuder motstånd, men har också stora kvaliteter. En ny rulltrappa byggdes tvärs igenom huset 1998. Utsikten över Sergels torg är magnifik på kvällen och från takterrassen ser man bl.a. takradhusen på Klara Zenit. "Fasaden avslöjar var vi vill höra hemma, i en gemensam världskultur eller i ett regionalt kulturområde, om vi uppfattar världen som ett rum vi alla vill dela under lika villkor, eller ett snävare rum begränsat för bygden, nationen, etc" Så formulerade sig Peter Celsings 1960. Han såg motsättningen mellan en strävan efter det internationella och en nödvändig anpassning till regionala villkor och fann att i "de lyckligaste fallen skapar konflikten en sådan laddning varur konstverk föds".
Sammanbindningen av norra och södra stambanan vid Centralstationen 1871 var en stor händelse som påverkade Klarakvarterens utveckling; hotell slogs upp.
Centralpostkontoret, tidningar och tryckerier flyttade hit. Sedan dess har tågtrafikens betydelse bara vuxit. Centralstationen uppfördes på fyra år. Stambanans chefsarkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd hade ritat den nya byggnaden i nyrenässans med stöd av bröderna Kumlien. Den stora välvda hallen var ursprungligen en banhall med fem spår. Biljetthallen har takmålningar av Filip Månsson. En våning byggdes på 1910 utformad av Folke Zettervall, som efterträtt Edelsvärd som chefsarkitekt för järnvägen. 1925-27 flyttades spåren ut väster om stationsbyggnaden. Banhallen blev vänthall och fick nytt tak, kiosker och åtta målningar symboliserande olika landskap av dekorationsmålaren John Ericsson och konstnären Nils Johansson - Åreskutan, Leksands kyrka, osv, med en doft av äldre skolplanscher.
Zettervall ritade den nya södra paviljongen från 1928. I början av 1950-talet "förenklades" fasaden och i slutet av 1950-talet byggdes en underjordisk förbindelse mellan T-Centralen och den undre hallen. Då skapades också den stora cirkulära öppningen mellan de båda planen, gemenligen kallad "spottkoppen".
Den har blivit en klassisk mötesplats och omgärdas av ett järnräcke av Stig Blomberg med figurer anspelande på de fyra väderstrecken. Arlanda Express har egna spår, nr 1 och 2, på hallens norra sida. Med bara två spår över Riddarholmen har järnvägen nått sitt kapacitetstak, därför byggs den nya underjordiska 6 km långa Citybanan som ska ta över pendeltågstrafiken. Den kommer att få nya stationer vid Odenplan och Centralen och beräknas bli klar 2017.
När järnvägen invigdes kom det tio tåg per dag - nu 24 per timme i rusningstrafiken; med Citybanan ska man klara dubbelt så många. Framför huvudentrén mot Vasagatan står en staty av Nils Ericson, kanalbyggaren som kallades in för att leda byggandet av stambanorna, det övergripande nationella järnvägsnätet, 1855. Han var ett år äldre än brodern John Ericsson, som utvecklat propellern och Monitor.
Stockholm Waterfront skjuter i höjden Centralen har flera entréer mot Stockholms Centralstation, invigd 1871. Klarabergsviadukten och inre förbindelse med Cityterminalen från 1986-89 på andra sidan viadukten. World Trade Center är en byggnad typisk för det sena 80-talats mer spektakulära byggen. Ralph Erskine och flera andra arkitektkontor var inblandade. Stockholm Waterfront är en stor konferenskontorsanläggning för 3 000 deltagare som uppförs över den tidigare postsorteringsanläggningen Stockholm Klara och stod klar 2010.
Även hotell och kontor ryms i byggnaden som ritats av White Arkitekter. Byggnadens volym och höjd har vållat debatt. Flera nybyggen är på gång över och runt spårområdet, stora förändringar är att vänta i stadsbilden.
T-Centralen - först med konstnärlig utsmyckning T-Centralen är spindeln i tunnelbanenätet; det är den enda stationen där alla linjer möts. Den blev också först med genomförd konstnärlig utsmyckning 1957. Övre spårhallen för gröna och röda linjen har utmed ena sidan en serie "trafiktecken" i stengods formade av Anders Österlin och Signe Persson mot vit botten av klinker. Utmed motsatta sidan har Erland Melanton och Bengt Ederifalk låtit hela väggen täckas av Klaravagnen, uppbyggd av mörka och ljusare glasprismor. Siri Derkert har dekorerat en av mittpelarna med relieffigurer som visar kvinnor i olika arbeten, vilka gett den namnet Kvinnopelaren, men också författarna Thorild, Almqvist och Strindberg är med.
Vera Nilsson kallar sin av mosaiker klädda pelare "Det Klara som trots allt icke försvinner". Egon Möller-Nielsen har gett de gjutna sofforna i stengöt, en sorts betong, en elegant organisk form. Biljetthallen och
förbindelsegången till T-Centralen kläddes med konkretistisk kakeldekor av Jörgen Fogelquist 1957, kompletterad 1963 med väggen Tur och retur. Fogelquist fortsatte 1994 och 1998, delvis in på SJ:s område. Mellannivån för gröna och röda linjens södergående trafik har mönster av växlande klinkerplattor från 1957, utformat av Oscar Brandtberg och med reliefinslag av Harald Treutiger.
Djupast, 32 meter under jord, når Blå linjens station för Järvabanan från 1975. Ny sprängteknik gav grottformade bergrum som täckts med ett lager sprutbetong. För den konstnärliga utsmyckningen svarade RO. Ultvedt. Mot en blå eller vit botten dekorerades bergrummen med mörkare blå bladrankor i stor skala, medan rummet där förbindelsegångarna möts fick valvmålningar skapade som skuggbilder av arbetarna på sina byggnadsställningar; genialt i sin enkelhet och inspirerade av valvmålningarna i en medeltidskyrka.
Medelhavsmuseet vid Fredsgatan 2 är ett alert arkeologiskt och kulturmuseum. Museet skapades genom en sammanslagning av Egyptiska museet och Cypernsamlingarna - de senare rymmer suggestiva votivskulpturer från svenska utgrävningar i Aija Idni. Museet har berikats genom olika svenska arkeologiska undersökningar och lån från Nationalmuseums antiksamling.
I den Egyptiska samlingen ingår mumier, gravreliefer, en av världens äldsta sängar, instrument, verktyg och åkerbruksredskap. Från Mesopotamien kommer kilskriftstavlor och museet har en av världens främsta samlingar av persiska bronser och Sveriges största samling islamisk konst från 600-talet till 1900-talet. Guldrummet visar smycken och votivgåvor i silver och guld.
Sedan 1999 hör Medelhavsmuseet till Statens Museer för Världskultur. Museet har shop och restaurang - den senare hämtar inspiration från östra Medelhavsregionens kök. Även om museilokalerna har sin utgångspunkt i banklokaler från förra sekelskiftet är huset äldre än så, byggnaden uppfördes 1648 som fältmarskalk Gustaf Horns palats.
Fasadens nuvarande utformning med portalen är ett verk av Hakon Ahlberg 1934. Över portalen sitter en byst av bankens grundare Henrik Palme som också var initiativtagare till Villastaden norr om Humlegården och Djursholm.
Raden av f.d. bankpalats fortsätter utmed Fredsgatan, först med den jugendpräglade Sundsvallsbanken i vit marmor vid Fredsgatan 4 som uppfördes 1900-02. Byggnaden räknas till Gustaf Wickmans vackraste.
Wiclunans vän skulptören Christian Eriksson svarade för skulpturgruppen över entrén. Den manliga modellen hade ingen mindre än blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom som förebild - åtminstone huvudet var hans och ansågs porträttlikt. Wickman ritade även Sydsvenska kreditaktiebolagets byggnad vid Fredsgatan 5, uppförd 1906-09 liksom hörnbyggnaden mitt emot som ingår i Rosenbadkvarteret.
Norrbro som sträcker sig mellan Slottet och Gustav Adolfs Torg är stadens första stenbro, byggd i granit från Roslagen. Iden fanns redan i Tessin d.y:s förslag till monumental förplats till Slottet. C.F. Adelcrantz började rita på bron under 1770-talet, men Gustav III önskade snart att han skulle ägna sig åt operabygget vid Gustaf Adolfs torg. Nya ritningar utformades av Adelcrantz och Erik Palmstedt och godkändes 1781, men arbetet stod tidvis stilla. Först 1807 var hela bron klar och då var ingen av de inblandade längre i livet.
Det är en bro som förenar Stockholm med Europas vackraste brokultur. I nordens brorikaste stad har den kallats Kungen bland broar. Att promenera utmed nya Norrbro blev högsta mode. Den låga udden som varit
upplag omskapades till den vattennära Strömparterren och öppna-des för allmänheten 1832. Den blev därmed stadens första offentligt anlagda park, med popplar, lindar och andra lövträd.
Ett av stadens tidiga kaféer låg här och även idag har parterren ett kafé. "Midt i de många klassintressenas, kotteriernas, fåfängans och afundens stora stad ligger Strömparterren som ett neutralt område, en republik der ingen är gemen, utan alla korpraler', om icke kaptener, der det endast är fråga om att tillfredsställa lifvets glada behov" kunde man läsa i Svenska Familj-Journalen 1868.
De glada behoven var förstås alkoholhaltiga drycker. Flera statyer finns i parken: bronsstatyn Dimman sattes upp 1909, skulptören Gusten Lindberg hade fått guldmedalj för gipsförlagan vid världsutställningen i Paris 1889.
Carl Milles fick beställning på en byst av diktaren Esaias Tegnér, men lät sig istället inspireras av dikten
Sång till solen när han gjorde Solsångaren, invigd 1926. Fiskat i Norrström har man troligen gjort redan innan Stockholm grundlades. In på 1950-talet var fisket från gröna båtar med stora sänkhåvar en daglig syn - och fortfarande kan man se en eller annan sänkhåvsbåt i arbete.
Strömparterren fick draghjälp av den populära Norrbrobasaren, en lång, envånings träbyggnad ritad av A.F. Nyström som uppfördes på brons västra sida 1836-1838 och var fylld med modebutiker. Känd var August Blanches beskrivning av hur man kunde gå in oklädd i ena änden och komma ut "fullt riggad" i den andra. Här fanns också guldsmeder, bokhandlare som Adolf Bonnier och schweizerier.
Den gamla landsvägen mellan Uppland och Södermanland utanför stadsmuren kantades tidigt av träbebyggelse och sjöbodar längs stranden. Från 1400-talets början finns stenhusbebyggelse längs gatan belagd. Gatan var tidigare smalare och liksom på andra platser i Gamla Stan finns på många ställen medeltida källare under gatan. Samtidigt var den tillsammans med Österlånggatan en ringväg utanför stadsmuren från vilken man nådde gränderna ned till hamnen.
När Stora Nygatan stod klar mot mitten av 1600-talet tog den över rollen som huvudgata, men som affärsgata fortsatte Västerlånggatan att vara betydelsefull. Gatan sträcker sig mellan Mynttorget och Järntorget. Butiksutbudet är stort och skiftande, numera med inte så få "turistfållor".
Västerlånggatan 8-16 visar upp äldre fasader, men gå in genom någon av de överbyggda gränderna, som Kolmätargränd! Innanför öppnar sig en stor cirkelformad, arkadomsluten gård från 1945-1950 som tillhör Kanstihusannexet, liksom fasaderna mot Myntgatan i stiliserad 1700-talsstil. Arkitekten Artur von Schmalensee genomförde omvandlingen av hela kvarteret till ett modernt kontor för regeringen efter en våldsam debatt - slaget om Kolmätargränd 1942-1945.
Ombyggnaden var för tiden ovanligt pietetsfull även om många äldre hus revs. Även mot Storkyrkobrinken har de gamla fasaderna och i viss mån rummen kunnat behållas. Gården med Ivar Johnssons skulpturala bassäng Morgon från 1962 är öppen för besök. Byggnaderna används numera av riksdagen.
Hörnhuset Västerlånggatan 6, Salviigränd, är från mitten av 1600-talet och påbyggt 1745. Märkvärdigast är Masreliezrummen. Den unge, framgångsrike köpmannen och ungkarlen Wilhelm Schvardz var vän med tidens kanske främste inredningsarkitekt, Louis Masreliez, och lät honom 1795 omskapa sin lägenhet enligt de senaste nyantika idealen.
Rummen är sällsynt väl bevarade och visas för grupper. Arkitekten Erik Palmstedts eget hus vid Västerlånggatan 27 urskiljer sig genom sin storlek och genom den stramt nyantika fasaden med bandrustik i bottenvåningen och kraftfulla doriska kolonner av gjutjärn i portalen.
Palmstedt blev vice stadsarkitekt och gjorde åtskilligt för Gamla Stan, från det tidiga Börshuset över Tyska Brunnsplan till Tullhuset. Till vännerna hörde Sergel och Bellman. Palmstedt dog 1803, två år efter att huset stod klart. Få hus är så stilrena som Palmstedts.
Grannhuset nr 29, Jakob Sauers hus, har som många av husen i Gamla Stan fått järnburna pelare under 1800- och början av 1900-talet som gjort det möjligt att ta upp stora skyltfönster.
När huset, som sannolikt byggts efter den stora stadsbranden 1419, renoverades 1946 fann man medeltida murar en våning upp som kunde rekonstrueras och så kunde man återfå ett gotiskt väggparti med spetsbågiga ljusöppningar. En likaså framtagen gotisk bottenvåning från 1400-talets början finns vid Gråmunkegränd 5 (tvärgränd till Västerlånggatan 16-18). Huset visar det bästa exemplet på de för medeltiden typiska stensalubodarna där kunderna stod på gatan och handlade genom en luckförsedd välvd öppning.
Vid Västerlånggatan 33 finns ett exempel från 1871 på hur man djärvt tagit upp stora skyltfönster i två våningar i ett 1600-talshus med hjälp av gjutjärnskolonner. J.F. Åbom ritade den eleganta butiksfasaden.
Börshuset, Svenska Akademien och Nobel Börshuset från 1773-78, skiljer ut sig från den övriga bebyggelsen runt Stortorget.
Det står på platsen för det medeltida rådhuset och är ett ypperligt exempel på 1700-talets sena, återhållna barock med rokokoinslag; mjukt med sina rundade hörn och väl proportionerat.
Flera arkitekter hade ritat på en börs som skulle samspela med Slottet och Storkyrkans nya fasad, främst den senares upphovsman J.E. Carlberg samt C.J. Cronstedt, men det blev den unge Erik Palmstedt som gav huset dess slutliga form — han skulle sedan anamma den strängare nyantika stilen.
Stockholms borgerskap lät uppföra byggnaden. I bottenvåningen låg Stockholms fondbörs i drygt 200 år och några av borgerskapets kvarlevande sammanslutningar finns alltjämt i huset. Övervåningen rymmer Stora börssalen, ett vackert gustavianskt rum i vitt och guld, indelat av joniska pilastrar och på sin tid berömt för
nyårsbalerna som samlade gräddan av borgerskapet.
Det var också i Stora Börssalen Gustav III lät instifta Svenska Akademien 1786, och sedan dess firar Akademien sin årsdag här den 20 december. I Stora Börssalen sammanträdde borgarståndet fram till ståndsriksdagens avskaffande 1866.
Våningen disponeras sedan 1914 av Svenska Akademien. Dess Nobelbibliotek är specialiserat på skönlitteratur och litteratur- och språkvetenskapliga arbeten och står öppet för allmänheten. Nobelmuseet flyttade provisoriskt in år 2001, men söker efter en permanent lösning för att berätta prismottagarnas historia. Börshuset ägs och förvaltas av Stockholms stad.
Storkyrkans förhistoria är dunkel. Troligen fanns det en kyrka på Birger Jarls tid vid mitten av 1200-talet. Men det är först 1279 som Stockholms äldsta kyrka omnämns, murpartier från denna finns bl.a. i nuvarande vapenhuset.
Kyrkan heter Sankt Nikolai kyrka efter sjöfararnas helgon Nikolaus, men den vanliga benämningen under medeltiden var Bykyrkan (= Stadskyrkan).
Under hela medeltiden var den stadens enda församlingskyrka. Storkyrkan fungerade dock redan 1336 som kunglig kröningskyrka. Domkyrka blev den törst 1942 när Stockholms stift bildades. Som de flesta medeltida kyrkor har den genomgått många förändringar. I början av 1400-talet fördubblades den åt öster (mot Slottsbacken) och avslutades med ett stort femsidigt kor. Tornet uppfördes i sin första etapp omkring 1420.
Kyrkan var då treskeppig och utmed långsidorna fanns 14 kapell. I slutet av 1400-talet, Sten Sture d.ä:s tid, togs väggarna bort mellan kapellen och taket höjdes så att kyrkan blev femskeppig. Grunddragen i katedralen var därmed klara. Det stora östkoret revs dock av Gustav Vasa, som helst velat riva hela kyrkan för att få fritt skottfält från slottet.
Med barockens inträde kom kungar och arkitekter att vilja se den gotiska kyrkan riven för att kunna inordna slottet i en större anläggning efter klassiska ideal.
Medeltidskyrkan kläddes dock istället i en ny barockinspirerad kyrka av stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg 1736-42, anpassad till Tessins slott och delvis byggd på hans skisser. Även tornet förändrades i barockanda, men de typiskt gotiska, spetsbågiga fönstren är kvar. Ändå lekte Gustav III och arkitekten Erik Palmsteclt med tanken att riva kyrkan vid slutet av 1700-talet.
Storkyrkans interiör
De slanka knippepelarna i tegel med ribbor som fortsätter upp i de vita valvkapporna ger ett behagligt kyrkorum med stor rymd - men fram till restaureringen 1906-08 var allt tegel överdraget med vitkalkad puts. Att knacka fram teglet var ett arkitekturmode kring förra sekelskiftet. Mittskeppet domineras av den förgyllda predikstolen (1698-1702) och de båda kungsstolarna' (1684- 86) ritade av Tessin d.y. och utförda av Burchardt Precht från Bremen; ett uttrycksfullt exempel på deras av italienaren Bernin i inspirerade arkitektur-skulptur i barock - dynamisk och laddad med rörelse.
Precht har även (1686) utformat ornamentala delar i långskeppsläktarna.
Under predikstolen ligger Olaus Petri, reformationens främste förkun-nare i Sverige, begravd. Han började predika i Storkyrkan 1524, gifte sig som förste svenske präst i strid med den katolska läran året därpå i kyrkan och började också predika på svenska, men kom i konflikt med Gustav Vasa.
Silveraltaret i silver och svart ebenholts har en sträng prakt, talande för en krigisk stormakt.
Det är tillverkat av Eustachius Erdmillers verkstad i Hamburg och testamenterat till kyrkan av riksrådet Johan Adler Salvius 1652 - han och hans hustru fick som tack plats utmed sydväggen för ett stort gravmonument med ett skönt smitt järngaller. Ett äldre altarskåp från 1468 finns nu i Historiska museet (Österåkerskåpet). I högkoret står åtminstone sedan 1600-talet den väldiga Sjustaken, ett nordtyskt arbete från 1400-talet.
Den praktfulla orgelfasaden över hela kyrkans västliga trave ritades av Palmstedt och stod färdig 1787.
På norrväggen hänger en väldig tavla skildrande Yttersta domen och på östra väggen, som altartavla i Olaus Petrikapellet, Korsfästelsen. Båda är målade av David Klöcker Ehrenstrahl och beställda för Tes-sins första slottskyrka i norra slottslängan, men efter branden ville Tessin inte behålla dem.
I närheten av kapellet, vid andra pelaren från öster i sydligaste raden, finns en kalkstenssockel med inhuggna reliefer föreställande två lejon och en ål, utförd av
Kristian Tyranns arkitekt och bildhuggare Adam van Düren i samband med kungens kröning. Texten säger: "Ålen är en fet och stark fisk, med bara händer är han icke god att fånga, det är visst 1521, den som vill förvara honom behöver nya säckar och kistor och får icke spara."
Utmed östväggen finns också en praktfull minnesvård över Johan Gabriel Stenbock, utformad av Foucquet 1722 efter en ritning av Tessin d.y.
Många andra påkostade gravmonument är framträdande inslag i sidoskeppen. En vacker modell av skeppet Solen hänger i ett av de norra valven, det är en replik av originalet från slutet av 1500-talet som nu finns i Sjöhistoriska museet.
Den noggrannhet skeppet är utfört med tyder på att det ursprungligen var en skeppsbyggarmodell - modell för ett riktigt fartyg, som sedan kommit att få rollen som ett votivskepp. På en av södra skeppets pelare klänger en lustig skulpturgrupp av Carl Milles från 1933 över tre generationer Tessin; den äldre, den yngre och Carl Gustaf Tessin.
Under 1340-talet, medan kyrkan ännu var treskeppig, tillfogades ett Vårfrukor utmed södra sidan, som införlivades när kyrkan breddades.
Vårfrukorets valvmålningar som senare överkalkades togs fram och restaurerades hårt under 1900-talet. Vapenhuset har tio förgyllda sandstensreliefer som skildrar Jesu liv, åtta av dem kom till kyrkan från Riga på 1620-talet. Söder om vapenhuset byggdes Skilakoret 1421 och dekorerades med målningar av en av medeltidens främsta målare, Albertus Pictor. De anses hålla mycket hög kvalitet, även om de är skadade. Ett mellangolv lades in på 1600-talet för att skapa rum för konsistoriet i övervåningen, där också prästeståndet sammanträdde. Tyvärr visas Själakoret endast vid särskilda tillfällen.
Film har en bra ställning på nöjesmarknaden och när nya filmer lanseras, behövs det ofta publik. Här är några som brukar bjuda på gratis biljetter, det kan finnas flera.
Gratis förhandsvisningar
DN-KORTET
Erbjuder ofta biljetter till olika filmvisningar. Dessa ska avhämtas viss tid på angiven biograf eller ibland i DN-huset. Kolla annons i DN eller på nätet.
www.dn.se
METRO/STOCKHOLM CITY
Delar ofta erbjudanden om gratis förhandsvisning för medlemmar. Ibland delas biljetterna ut på stan, ibland ska de hämtas vid en biograf. Närmare information
finner du i tidningarna eller på nätet.
www.metro.se,
www.city.se
NÖJESGUIDEN
Erbjuder ibland, tillsammans med olika filmbolag, in till förhandsvisning. Hämtning av biljett sker på respektive biograf. Titta i ditt ex av Nöjesguiden eller på deras
hemsida.
www.nojesguiden.se
Stockholms Filmfestival Under tio dagar i november lyses Stockholms filmhimmel upp - filmfestivalen, en fest för alla filmfans, äger rum. Det är en festival som kostar, men den filmbitne bör lägga på minnet att de också visar gratis film utomhus under augusti månad. Filmfesivalen bjuder även på gratis visningar under Propagandafestivalen på universitet i maj. För mer information om kommande evenemang se filmfestivalens hemsida.
www.stockholmfilmfestival.se
SVENSKA FILMINSTITUTET
I första hand en institution som delar ut statliga pengar till filmmakare. Och man delar också ut filmbaggar till bra filmer varje år. I sina arkiv har Svenska Filminstitutet ca 22 000 filmer. Ibland restaureras gamla filmer. När de sedan visas på nytt, på arkivens dag, brukar dessa filmvisningar vara gratis. Man har ibland också gratis utställningar om filmens värld i Galleri Greta.
Borgvägen 1 (i slutet av Valhallavägen),
tel 08-665 11 00,
www.sfi.se.
T-Karlaplan
ZITA
På klassiska biografen Zita — Folkets Bio på Birger Jarlsgatan — kan man praktiskt taget varje dag kl 18.30 se en kortfilm. Det är ofta en dokumentär, och den är för det mesta gratis.
Birger Jarlsgatan 37,
tel 08-23 20 20,
www.zita.se
T-Östermalmstorg
Publik eller statist?
Inom film- och tv-världen i Stockholm behövs båda dessa kategorier. Det är ofta det annonseras efter folk som vill vara med på filminspelningar inom både reklam- och spelfilm.
PUBLIK
Vill du vara med i TV och få chansen att se en föreställning, debatt eller show gratis i Stockholm? TV- och produktionsbolag söker ofta publik till sina TV-serier. Detta brukar annonseras på text-TV,
SVT:s hemsida och via annonser i tidningarna.
STATISTER
Det söks nästan jämt statister och det kan vara till en Beck-film eller till olika TV-serier och reklamfilmer. Barn och ungdom söks ofta för vanliga spelfilmer. Numera finns en bra hemsida där man dels kan hitta jobb som statist och kan hyra ut sin häst för en inspelning, dels hitta någon kul pryl eller bli värdinna vid en premiär. Gratis är det!
