Den nya enskeppiga korskyrkan i rött tegel med gotiska fönster byggdes 1575-90. Kungens främste byggmästare och arkitekt Willem Boy ledde troligen först arbetet, som sedan slutfördes av Henrik van Huwen, båda var av nederländskt ursprung.
Kyrktornet höjdes 1627 och var på sin tid stadens högsta, men störtade in vid en brand 1751. Återuppbyggnaden leddes av Carl Hårleman, som bl.a. ritade predikstolen och gav kyrkan dess nuvarande låga brutna tak. Hårleman avled hastigt under arbetet 1753. Han begravdes i kyrkan och ett epitafium över honom sitter på långskeppets vägg, ritat av J.E. Rehn, som utformat flera andra epitafier i kyrkan, däribland sitt eget mitt emot.
Restaureringen fortsatte under C. F. Adelcrantz ledning. Han justerade Hårlemans norra vapenhus och ritade själv det södra, liksom altaret i ölandsmarmor. Altartavlan målades av Jonas Hoffman 1766 och Johan Tobias Sergel skulpterade änglarna. Strindberg, som bodde granne med kyrkan som barn, beskriver den i Tjänstekvinnans son: "Det var mycket vackert; allting i vitt och guld. En musik såsom hundra fortepianon sjunger ovanför hans huvud, men han ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är en tavla, ur bibliskan troligen. Två vita människor ligga på knä och ha vingar ..."
Efter branden 1751 hade tornet fått en låg huv. Kyrkoombyggaren Heigo Zettervall gav kyrkan 1884-86 ett nytt torn i maskinslaget tegel med band av glaserat tegel och försåg det med en spira omgiven av fyra mindre toreller (litet torn) på det första tornet. Åter når det högst bland stadens kyrkor, 108 meter. Helst hade Zettervall byggt om hela kyrkan. Agi Lindegren ritade ny orgelfasad och läktare 1906 som ännu är kvar, medan bänkar, golv och altarring tagits bort vid en senare Klara kyrka och Klara gossläroverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar