Under hela medeltiden var den stadens enda församlingskyrka. Storkyrkan fungerade dock redan 1336 som kunglig kröningskyrka. Domkyrka blev den törst 1942 när Stockholms stift bildades. Som de flesta medeltida kyrkor har den genomgått många förändringar. I början av 1400-talet fördubblades den åt öster (mot Slottsbacken) och avslutades med ett stort femsidigt kor. Tornet uppfördes i sin första etapp omkring 1420.
Kyrkan var då treskeppig och utmed långsidorna fanns 14 kapell. I slutet av 1400-talet, Sten Sture d.ä:s tid, togs väggarna bort mellan kapellen och taket höjdes så att kyrkan blev femskeppig. Grunddragen i katedralen var därmed klara. Det stora östkoret revs dock av Gustav Vasa, som helst velat riva hela kyrkan för att få fritt skottfält från slottet. Med barockens inträde kom kungar och arkitekter att vilja se den gotiska kyrkan riven för att kunna inordna slottet i en större anläggning efter klassiska ideal.
Medeltidskyrkan kläddes dock istället i en ny barockinspirerad kyrka av stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg 1736-42, anpassad till Tessins slott och delvis byggd på hans skisser. Även tornet förändrades i barockanda, men de typiskt gotiska, spetsbågiga fönstren är kvar. Ändå lekte Gustav III och arkitekten Erik Palmsteclt med tanken att riva kyrkan vid slutet av 1700-talet.
Storkyrkans interiör
De slanka knippepelarna i tegel med ribbor som fortsätter upp i de vita valvkapporna ger ett behagligt kyrkorum med stor rymd - men fram till restaureringen 1906-08 var allt tegel överdraget med vitkalkad puts. Att knacka fram teglet var ett arkitekturmode kring förra sekelskiftet. Mittskeppet domineras av den förgyllda predikstolen (1698-1702) och de båda kungsstolarna' (1684- 86) ritade av Tessin d.y. och utförda av Burchardt Precht från Bremen; ett uttrycksfullt exempel på deras av italienaren Bernin i inspirerade arkitektur-skulptur i barock - dynamisk och laddad med rörelse.
Precht har även (1686) utformat ornamentala delar i långskeppsläktarna. Under predikstolen ligger Olaus Petri, reformationens främste förkun-nare i Sverige, begravd. Han började predika i Storkyrkan 1524, gifte sig som förste svenske präst i strid med den katolska läran året därpå i kyrkan och började också predika på svenska, men kom i konflikt med Gustav Vasa. Silveraltaret i silver och svart ebenholts har en sträng prakt, talande för en krigisk stormakt.
Det är tillverkat av Eustachius Erdmillers verkstad i Hamburg och testamenterat till kyrkan av riksrådet Johan Adler Salvius 1652 - han och hans hustru fick som tack plats utmed sydväggen för ett stort gravmonument med ett skönt smitt järngaller. Ett äldre altarskåp från 1468 finns nu i Historiska museet (Österåkerskåpet). I högkoret står åtminstone sedan 1600-talet den väldiga Sjustaken, ett nordtyskt arbete från 1400-talet.
Den praktfulla orgelfasaden över hela kyrkans västliga trave ritades av Palmstedt och stod färdig 1787. På norrväggen hänger en väldig tavla skildrande Yttersta domen och på östra väggen, som altartavla i Olaus Petrikapellet, Korsfästelsen. Båda är målade av David Klöcker Ehrenstrahl och beställda för Tes-sins första slottskyrka i norra slottslängan, men efter branden ville Tessin inte behålla dem. I närheten av kapellet, vid andra pelaren från öster i sydligaste raden, finns en kalkstenssockel med inhuggna reliefer föreställande två lejon och en ål, utförd av Kristian Tyranns arkitekt och bildhuggare Adam van Düren i samband med kungens kröning. Texten säger: "Ålen är en fet och stark fisk, med bara händer är han icke god att fånga, det är visst 1521, den som vill förvara honom behöver nya säckar och kistor och får icke spara."
Utmed östväggen finns också en praktfull minnesvård över Johan Gabriel Stenbock, utformad av Foucquet 1722 efter en ritning av Tessin d.y. Många andra påkostade gravmonument är framträdande inslag i sidoskeppen. En vacker modell av skeppet Solen hänger i ett av de norra valven, det är en replik av originalet från slutet av 1500-talet som nu finns i Sjöhistoriska museet.
Den noggrannhet skeppet är utfört med tyder på att det ursprungligen var en skeppsbyggarmodell - modell för ett riktigt fartyg, som sedan kommit att få rollen som ett votivskepp. På en av södra skeppets pelare klänger en lustig skulpturgrupp av Carl Milles från 1933 över tre generationer Tessin; den äldre, den yngre och Carl Gustaf Tessin. Under 1340-talet, medan kyrkan ännu var treskeppig, tillfogades ett Vårfrukor utmed södra sidan, som införlivades när kyrkan breddades.
Vårfrukorets valvmålningar som senare överkalkades togs fram och restaurerades hårt under 1900-talet. Vapenhuset har tio förgyllda sandstensreliefer som skildrar Jesu liv, åtta av dem kom till kyrkan från Riga på 1620-talet. Söder om vapenhuset byggdes Skilakoret 1421 och dekorerades med målningar av en av medeltidens främsta målare, Albertus Pictor. De anses hålla mycket hög kvalitet, även om de är skadade. Ett mellangolv lades in på 1600-talet för att skapa rum för konsistoriet i övervåningen, där också prästeståndet sammanträdde. Tyvärr visas Själakoret endast vid särskilda tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar